Tänk så fort tiden går, det har redan blivit år 2013. Det går på tok för fort tycker jag! Eller ska jag ta det som ett tecken att jag blir allt äldre? Som vanligt har det gått ett bra tag sen jag sist skrev här, men har man mycket att göra så har man. Och förresten så skriver jag bara åt mig själv så vad spelar det för jävla roll! 

Just för tillfället har man åkt på snuva, känns som jag håller på att hosta lungorna ur mig. Kunde inte sova på hela natta pga hostan så sista gången jag kikade på klockan var den halv åtta. Då kände man sig lagomt glad eftersom man hade ställt klockan på kvart i nio. Hade ju hoppas på att man skulle vara tillräckligt pigg för att ta sig iväg på hundspannstävlingarna men det ville sig inte. Fy fan känner man bara. Aja det är bara till att hoppas att man bättra på sig så kanske man har en chans till att ta sig iväg. 

På fårfronten så har man väl rätt mycket att göra, baggarna ska flyttas och ska få vara för sig själv nu. Så det innebär att man ska städa där de har sitt "hemma" och på nått vänster ska man prova och få upp en hage till herrarna. Det kommer bli spännande och se hur man ska lösa det med hagen men man kommer säkert på något jättebra.

Med tackorna är det bra, det är snart dax för dom att börja med kraftfoder och det tror jag nog att dom kommer att uppskatta.

Ja i övrigt kan jag ju även tala om att jag har fått Bills ull spunnit och fick för någon vecka sedan ett garnnystan. Oooh vad glad jag blev! Så nu provar jag att sticka en mössa, men man får väl se hur det resultatet blir.

Ev kanske jag skulle få lära mig spinna men man får väl se hur det blir. . .

Nä nu har je int ti att sitta här nå mer, Roger över och Roger ut! 

Ja nu blir det ett inlägg om fåren, kanske mest bilder men de är bra så . Dom införskaffades i början av juli och då var de så små! Bilden som är nedan är första bilden jag har av tre av dem. Bull han ser så mordisk ut på denna bild! En riktig tuffing var han minnsann! 

Dumt egentligen att man inte blogga i början då man hade de små rackartygen. Mycket av vad de hittade på har man ju nu nästan helt glömt bort, minnet är ju gott men kort. Men något som man fick lära sig är att men ska inte ha ett stängsel utan ström. Hade satt upp stängsel runt jordkällan som har massa hål i taket, ville ju inte att de skulle trampa ner sig där. Tänkte att de räckte med att man satte upp stängsel så skulle de ge fan i att närma sig stället. Vilket de inte gjorde och Simon som åkte upp för att kika till dom en timme efter vi hade släppt ut dom hittade fyra får i stängsel där alla satt fast. Jippi eller näää. Det gick som tur bra för dem starckarna och hua vilket rysligt dåligt samvete man hade sen! Så det ska man inte göra om. 

Här ovan är det en blandning av bilder som är tagna vid olika tillfällen på de små baggarna. När man ser de som är tagna i sommar längtar man sig tillbaka och önskar man hade kunnat fått börja om med dessa fyra baggar. 

Om jag ska beskriva deras personligheter kortfattat så var Karate-Kid hård men rättvis, Simon var primadonnan, Bill värdig och Bull var den som såg ut som en Badass men som egentligen var en liten mjukis. Bill hade det verkligen inte lätt, bröt hornet gjorde han tre gånger i sitt korta liv, 2 av gångerna for hornet av på varsin sida. Då riktigt grät mitt lilla mammahjärta över honom. Vad ont han ska ha haft det! Det var också anledningen till att vi tog bort honom, tycker inte att det är riktigt rätt att ett djur ska ha det så ont av att bryta hornen hela tiden. För att beskriva han vidare så gick allt så fel. Var det någon som lyckades fastna i hönätet var det Bull, det hänte ett par gånger faktiskt, var det någon som fastnade i en hink så var det han osv. Men ack så härlig han var, viftade alltid på svansen som en hund. Karate-Kid, finingen, tog vi bort pga att han var så hård med de andra baggarna, de fick rejäla smällar av honom. Jag hade annars gärna velat ha haft honom. Så just för tillfället har vi Simon och Bill kvar och än så länge har det gått bra för dem att gå tillsammans med tackorna.

    Karate-Kid. Han var ledaren över baggarna. 

      Bull. Tuffingen i gänget. 

    Bill. Värdig som attan och gör inte vad som helst. Men ack så snäll. 

      Simon. Primadonnan i gänget. Dock är det gobitar i närheten kan han göra vad som helst för det. 

Ja detta var en litet inlägg om de första fåren i mitt liv. Inget jag ångrar, absolut inte. Vilka underbara varelser jag har fått träffa. Det gjorde verkligen ont att ta bort Bull och Karate-Kid men jag hoppas att de är på de gröna ängarna och verkligen mår gott! 

Nu säger jag tack och god natt. Roger över och ut. 

Ja dags att skriva igen efter oändligt lång tid. Mycket har hänt sedan sist. Så jag vet inte riktigt vart man ska börja. Dumt att man inte har skrivit något när man har haft lust, för det har jag faktiskt haft men jag har tyvärr inte haft tid då. När man har dåligt med tid får man prioritera och då har inte detta kommit upp överst på listan så att säga. Sist jag skrev något var i februari såg jag. . . det är LÅNG tid som har gått sedan sist.

Ja om jag sammanfattar lite kort vad som har hänt sedan sist så jag klarade av termin två för sjuksköterskeprogrammet, skaffade får ( 4 baggar) och jobbade i sommar. Fick i juli tag på en lägenhet så då vart det flytt från kära mor och far också, det var minnsann dags att växa upp! Sedan i september var det återigen dags för skola som slutade med att jag kände i veckan att jag orkar inte med mitt liv längre och besluta att skolan fick fan mig va. Jag bröt ihop totalt och just nu känner jag att min ork och glädje har försvunnit någonstans långt långt bort. Sedan jag började skolan har jag klivit upp 04.30 för att åka iväg till skolan, kommit hem med bussen kl 18.40 Oftast då har jag lejt skjus ( glömt att berätta att biljäveln jag har är just för tillfället död) som har tagit mig upp till fåren så jag har kunnat utfodra dem. Då har jag ungefär kommit hem vid halv åtta och då har det varit dags för att laga middag om inte Simon har varit hemma och lagat gomiddag. När jag är själv har det oftast blivit att jag blir färdig med maten vid halv nio – nio. Sedan har jag har haft tid att plugga och då har jag varit tvungen att plugga till ett – två på natten. Att typ bara sova 3-4 timmar är för mig egentligen alldeles på tok för lite, jag ska sova minst åtta timmar om jag vill vakna och vara utvilad. Vilket jag inte alls har varit och nu på slutet har jag blivit påverkad på så vis att jag har haft ont i magen ( det verkligen hugger ), har inte tålt att dricka kaffe och jag har verkligen inte tålt stress. De här dagarna då jag inte har gått på skolan har jag känt att jag är fan skadad på nå vis, trots att jag kan sova så kan jag fan inte. Spelar ingen roll om jag är så himla trött att jag bara vill grina, jag har så jävla svårt att sova i alla fall. Sen kan jag inte sitta och inte göra någonting, sitter jag i soffan och ska titta på tv sitter jag och stickar, eller planerar recept eller något annat. Detta trots att jag känner att jag egentligen inte orkar. Jag känner mig så skruvad och det går inte riktigt att beskriva. Allvarligare saker har jag inte orkat fixa och jag undrar hur fan jag ska lyckas fixa till det här. Det enda jag känner glädje att fixa med är fåren ( och ja Simon men han är en människa som kan ta hand om sig själv). Fåren har nu halveras till hälften och det skar mig i hjärtat men det var tvunget att göras. Tänkte göra en mer utförlig presentation om dem sen. Så just nu är dom två baggar som går tillsammans. Ja det var väl lite om hur mitt liv ser ut för tillfället och just nu tänker jag inte skriva så mycket mer.

Därför jag valt denna låt till detta blogg - inlägg är helt enkelt för att jag har fått den på hjärnan på något vis, fråga mig inte hur. Kanske den sprider lite glädje till en som behöver det just nu. Allvarligt så vet jag inte. Men videon är ju rolig att se på om inte annat! 

Roger över och Roger ut!  

Ja nu var det återigen ett tag sedan jag bloggade, men till mitt försvar kan jag ju tala om att jag hade skrivit ett väldigt långt blogginlägg som bara försvann i tomma intet för att datajäveln valde att lägga av. Har förövrigt jävligt dåligt med tid, har inte tid för någonting annat än att sitta med de här jävla skolböckerna. 

Men jag kan ju skriva ner att än så länge har man blivit godkänd på allt i termin 1 och det känns ju skönt. Hade tur att jag hade en grupp som rädda upp mig totalt idag, hade en muntlig redovisning idag och dum i huvudet som man är så hade man totalt fattat fel. Men vi vart godkända tack vare de andra två i gruppen, de är värda en stor fet guldstjärna! Jag hade min värsta marddröm, det värsta jag kan tänka mig är att ha en muntlig redovisning och att läraren ska ha en utfrågning och man kan fan ingenting. Jag dog och var en halv sekund ifrån att börja flippa ut, brista ut i en storlip som en jävla barnunge. Men tack vare att jag bet sönder läppen kunde jag hålla mig så pass balanserad att jag inte grina i alla fall. Men jag hade inte tackat nej till ett nackskott där i alla fall. Kuratorn som jag gick hos förut sa att jag reagerar så här för att jag har en självbild av att jag inte får misslyckas, jag får inte visa mig svag och dum för att då har jag en bild av att jag har gjort något som är oförlåtligt i andras ögon och att jag då är värd att bli sparkad och spottad på. Det kan hon nog ha rätt i, jag blir hellre slagen än att jag ska framstå som helt jävla körd i huvudet. Aja som sagt, tur att de andra fanns! Nu vill jag inte gå mer in på de. Nu ska jag ta och käka middag, kanske återkommer med något inlägg senare. . .  Roger över och Roger ut. 

Nu var det länge sen man skrev här känns det som. De har hänt bra nog mycket.

Jag har nu börjat på ssk-programmet. Det känns rätt okej, trots att det inte är mitt drömyrke. Helst av allt hade jag velat utveckla mer det vi gjorde på förra utbildningen, nämligen hästar. Jag hade kunnat riktigt in mig på andra djur också, djurkär som jag är. Helst av allt hade jag velat haft ett litet zoo på gården tror jag. Då har jag i mina tankar minst 2 hästar, 2 katter, någon hund, några får, några getter, någon ko och några höns. Kan även tänka mig att ha en hushållsgris som kan äta upp alla rester man får till. Eller varför inte någon anka och någon kalkon? Aja vi får se hur långt jag kommer med den drömmen, mycket kvar tills dess.

Ja får att återgå till skolan så har vi nu kört igång kursen omvårdnad och ska snart vara färdig med det för att sedan ta upp anatomi och fysiologi. De känns tung men dock inte tung som det känns nu med etik och filosofi, de är lite halvtråkigt tycker jag.

I torsdag fick jag äntligen träffa Sabina och Linda, hur kul som helst var det. Tyckte jag då i alla fall ;) Jag tycker de är en trevlig bekantskap och jag vill gärna behålla bekantskapen med dem.

Sen på fredagen vart man dunderfökyld och hela helgen har man i princcip legat i soffan/sängen.

Idag skulle man ha varit på skolan men jag stannade hemma och hoppas de är bättre tills imöra. Får se om jag författar något mer ikväll.

Roger över och Roger ut!

Glömde förresten att skriva ner vad duktig jag har varit idag. Det måste ju skrivas ner. Gjorde för första gången rödvinbärsgele, eller ja gele i över huvud taget. Lyckades skapligt och det är jag så stolt över. Blanda ner lite kanel i den och det vart faktiskt bra. De enda som jag tycker var fel med den var att det var lite för sött men den smaka bra ändå. Och det var inte så svårt som jag trodde att det skulle vara, rätt simpelt ändå. De svåra var att veta när det var klart men det gick.

Just nu håller jag på att testa att göra tjäkaknul för första gången helt själv. Återstår att se vad resultatet blir av den. Var dum nog att börja på den halv elva i natt så den beräknas vara färdig i ugnen halv elva i morgon bitti. Spännande. Haha kära moder sa till mig idag "värst vad du har blivit huslig då". Hon är nog lika impad hon som mig av mina bedrifter. Att jag ens tänker på att göra dessa maträtter/tillbehör. Men om jag gör allt nu så behöver jag ju inte göra nått sen på året ;P

Förresten låten som inlägget är döpt till är hel grym. Den kan jag tala om spelas mycket om dagarna. Den får en stor guldstjärna!

Nu är det dags att uppdatera lite tror jag visst. Har fått reda på att jagg kom in på sjuksköterskeprogrammet och jag har varit lite i valet och kvalet om jag ska gå eller inte. Kan inte direkt påstå att det är mitt drömyrke, onej. VIll ju egentligen jobba med djur men tyvärr saknar jag erfarenhet inom det och har aldeles för dåliga betyg för det så det får man nog glömma. Men ssk är bättre än att vara vårdbiträde vilket man är i vanliga fall. Så jag har bestämt mig för att prova på att gå och hoppas att man upplever det bra. Om inte så får man hoppa av och försöka hitta det rätta, nå mer var inte med det. Men lite ångest har man dock, det ska man inte förneka. Det roliga var ju att jag hade snegglat lite på att gå en utbildning där man lär sig att garva skinn men då fick man antagningsbeskedet minnsann. Lite realistisk måste man vara så då får det nog bli ssk i alla fall. De andra kan man nog lära sig om man har intresse för det.

Kolla upp böckerna som skulle till och det är då fan inte billigt att plugga, de skulle gå på omkring 3000 kr. De tror tydligen att studenter är rikt folk. Det är inte jag i alla fall. Sad but true.

Roger över och Roger ut.  

Åter igen har tiden runnit iväg sen jag senast skrev något här. Visst har man haft skrivlust men jag har haft en aning negativ inställning till mig själv och livet så därför har det inte blivit något skrivit. Inte för att någon direkt läser min blogg, det är nog bara jag själv men jag har inte lust att skriva ut en massa skit som någon sen läser och ska försöka fixa till "problemen". Fast man kan ju fixa lösenord på vissa inlägg men äh, orka. Då känns det lättare att skriva av sig på papper som man sedan eldar upp. Jag är ju inte som folk i alla fall, jag rår ju såklart för oförberedda saker och är en värdelös människa som inte kan göra någon nöjd. Jag måste ju ha nå fel och därför borde jag hålla mig långt borta från människor. Nä nu ska jag inte gå in på det där hållet. De kan jag skriva upp på papper och sedan bränna upp, de blir bra det!

Ja om jag ska ta upp lite vad som har hänt så är det ju så att jag inte vet vad jag ska bli när jag blir stor. På arbf krav så sökte jag in på sjuksköterskeprogrammet men jag vart bara reserv. Lär nog inte komma in på det men ska jag vara ärlig så vet jag inte riktigt om jag kan tänka mig arbete som det. Jag vill arbete med djur eller ha ett utomhusarbete men de lär nog aldrig ske. Fast nu sista tiden har jag inte kännt lust till någonting, allt blir bara fel ändå.

Ja man var lite klantig och stukade foten, vart sjukskriven i 15 dagar. Jävla klantarsle man är. Så där försvann pengar och en annan vart liggande på soffan.

Jobbade första passet igår, och de gick skapligt i alla fall.

Har börja lägga lite plåt och måla lite, de har också gått rätt bra. Att pappa ställer upp så mycket för mig, de ska han ha en stor GULDSTJÄRNA för. Även mor som också hjälper mig så mycket, de sliter nå djävulsk för att hjälpa mig och de vet jag inte hur jag ska kunna tacka dem för.

Nä nu ska jag inte skriva nå mer. Få se om de blir någon fler gång.